Som jag nämnde i förra inlägget så blev jag hundägare nyligen. Förrförra helgen blev det, och det blev en omplaceringshund av blandras (rottweiler/stövare). Hunden har det smickrande namnet ”Bimbo” och blir tre år i sommar. Som tur kommer hon inte från ett problemhem, men ägarna hade inte längre tid för henne och ville hitta en bra ägare.

Nu har jag haft henne i 1,5 vecka och det har gått över all förväntan! Hon är glad, sprallig och social med både andra hundar och människor. Dock kräver hon en del fysisk och psykisk aktivitet, så jag har börjat klura på övningar för att låta hennes huvud få arbeta lite. När det gäller det fysiska så är det bara kul att gå ut på promenader några gånger om dagen, men jag får även vänja henne vid att ligga och ta det lugnt när jag måste jobba. Jag skall snart ta med henne till kontoret för första gången, och då måste hon förstå när hon ska ligga och vara passiv. Allt är inte lek och skoj, inte ens om man är hund

Att vänja henne vid mig gick lättare än jag trodde. Hon var lite stressad de första dagarna och hade svårt att varva ner, men nu är hon mycket lugnare och mycket tillgiven. En bra kompis som alltid hänger med mig på det jag hittar på. Hur som helst, nu är livet permanent förändrat då jag inte längre enbart har mig själv att tänka på. Känns på sätt och vis som att bli förälder…