Herr K

Jag hyser ett relativt stort förakt mot storbanker, deras metoder och deras inkompetens bland personalen som möter kunder. När jag flyttade i somras valde jag att öppna konto hos Swedbank, vilket jag skrev om i detta inlägget. Nu behöver jag dock ett privatkonto i Handelsbanken också, så jag traskade ner till mitt lokala kontor igår för att fixa ett sådant med tillhörande internettjänst.

Till min förvåning fick jag fylla i ett ”intresseformulär” och uppge bl a månadsinkomst, skulder (eller ”lån” som det så fint heter) samt tillgångar. Sedan trodde jag att jag skulle få sätta mig ner med en bankman och tillgodose mina behov, men icke. De skulle höra av sig, vilket de även gjorde senare igår även om jag inte kunde ta det just då. Kände mig dock ganska förvånad, det kändes inte direkt som kundservice i mina ögon.

Min tanke är att ”intresseformuläret” skulle ligga till grund för att boka in ett säljmöte med mig och lura på mig så mycket tjänster som möjligt. Dock tror jag inte att jag framstår som särskilt intressant ur banksynpunkt med en låg månadsinkomst, inga lån och en liten förmögenhet (eftersom större delen är placerad utanför banksystemet i form av ädelmetaller).

Hur som helst, idag ringde jag tillbaka till försäljaren (den kvinnliga bankmannen) och frågade om de kunde hjälpa mig. Det enda jag ville ha var ett bankkonto med tillhörande internettjänster. Kvinnan lät måttligt intresserad av att lyssna på mina önskemål, och försökte inte heller locka mig med någonting. Svaret jag fick var att för att få internetbank hos dem så krävdes att jag var helkund hos dem, dvs att avsluta alla affärer med min nuvarande bank och flytta rubbet till Handelsbanken, vilket jag inte är intresserad av i nuläget. Inte ens när jag frågade om hon kunde fixa det på något sätt eller att jag eventuellt skulle gå över till dem i framtiden, fick jag något som helst gehör.

Kort sagt: om de inte insåg att de kunde tjäna något på mina tillgångar så ville de inte heller ha mig som kund. Tack för den Handelsbanken, ni förlorade just en potentiell kund som tidigare hade bra intryck av er.

De som följt mig ett tag sedan tiden med Smart Privatekonomi känner mig ganska väl vid detta laget. Sedan dess har min bloggaktivitet varit ganska varierande av olika orsaker, men jag tänkte här göra en liten redovisning för hur det gått med mina verksamheter och mitt liv, utan att bli för navelskådande. Ni som är relativt nytillkomna läsare kan därmed även få en liten bild om vem jag är

Då:

Under sommaren 2009 blev uppsagd från mitt dåvarande arbete i Alingsås där jag hade bott och jobbat de senaste åren. Det var pga arbetsbrist, men trots att jag blev av med jobbet så blev jag bara glad eftersom jag behövde en spark i rätt riktning. Ett litet elektronikindustrijobb utan utvecklingsmöjligheter eller möjligheter att påverka lönen var ingen plats jag kände att jag ville stanna kvar på. Sådana jobb kan vara trevliga en period i ens liv, sedan vill i alla fall jag vidare. Om det var något jag lärde mig från det jobbet så var det vad jag INTE ville acceptera på en arbetsplats – godtycklighet, rövslickeri och intriger.

Strax efter arbetslösheten startade jag ekonomibloggen Smart Privatekonomi som fick mig att utvecklas enormt och gav mig många nya och trevliga kontakter, däribland Websimon, Grenfeldt och Patrik  Berggren. Bloggen gav mig något att fokusera på i den nya tillvaron utan arbete, något som var väldigt bra med tanke på hur mörkt det såg ut för mig på jobbfronten. Under denna tiden började jag intressera mig mer för webben och seo, kunskap jag slukat under denna tiden.

Dessutom ville jag helst av allt flytta ifrån lilla Alingsås. Mysig stad som jag växt upp i och utanför, men ensamt då de flesta vänner flyttat därifrån. Så fort jag blev arbetslös började jag därför att söka lägenheter i Gbg för fullt.

Saker och ting föll dock på plats till slut, mycket tack vare mina nya kontakter som peppat och inspirerat.

Nu:

Nu har jag likt Grenfeldt ett litet eget webföretag som snickrar hemsidor, även om jag dock inte promotat det här på bloggen ännu. Har velat få en del bitar på plats innan jag går ut och marknadsför mig, men en del kunder har trots detta ändå hittat fram genom bl a denna bloggen! Fokus ligger på enkla och stilrena sajter inriktat mot småföretag, en grupp jag tror är helt perfekt för mig. Vid sidan av har jag även mina egna sajter och bloggar som genererar en del kosing. Inget jag blir rik på än, men som ger en trevlig liten stadig inkomst vid sidan.

Utöver det egna bolaget så vet ni säkert att jag har ett ädelmetallintresse. Detta har även lett till att jag skall dra igång en verksamhet här i Göteborg strax efter nyår, tillsammans med en man från Stockholm som är expert inom området. Vi träffades för ett par veckor sedan och snackade framtida affärer över en god middag och några öl, och resultatet blir en kontorsplats för mig (betald och klart från hans sida) som jag skall förfoga över fr om nyår. Därifrån kommer jag därför sköta Göteborgsdelen av företagets verksamhet och även mitt eget företag parallellt.

Jag fick även lägenhet här i götet i början av sommaren, och fick till slut tag i en bra lya till bra pris, och i ett hyfsat bra område. Nu har jag både nära till centrum och nära till mitt blivande kontor

Sammanfattning

Jag har som person gått från att vara både ekonomiskt ovetande, dvs knappt haft koll på min egen privatekonomi till att ha det som intresse. Ja jäklar, jag åkte t om en betalningsanmärkning för några år sedan och hade knappt någon framtidstro överhuvudtaget…

Mycket tack vare att jag är öppen för nya idéer och älskar att lärt känna nytt folk så ha nya idéer och möjligheter uppenbarat sig. När jag jämför mig själv med mina fd. kollegor (som var betydligt bittrare än mig) så inser jag skillnaden: för dem var det viktigare att klaga på sin situation än att ta tag i den själv. Är det något jag lärt mig de senaste åren så är det att var och en är kung över sitt eget liv. Trivs man inte med sin nuvarande situation – ta tag i saken och sluta gnäll!

Under 2011 väntar därför förhoppningsvis ett bra år med mycket jobb och stora inkomster. Bäst av allt: jag är fri och min egen chef och slipper känna att jag går till ett jobb jag vantrivs med. Samtidigt går inte halva lönen till amorteringar och räntor tack vare att jag är skuldfri. Det är guld värt.

Idag var jag hos Swedbank och förde över alla mina tillgångar från Alingsås till banken i Göteborg. Jag gillar egentligen inte storbanker, men de är ett nödvändigt ont. Som tur är så jag är inte lättlurad när det gäller ekonomi, eftersom bankkvinnan självklart försökte lura på mig ett antal produkter som inte skulle gynna någon annan än banken.

Bankmän = säljare

Ett exempel är att jag försökte övertalas att skaffa ett Mastercard med kredit som jag skulle ha användning av utomlands eller som nödlösning om något hände mitt VISA-kort. Jag gillar inte krediter och tanken på att handla för pengar jag ännu inte tjänat, så det tackade jag nej till. Det som får mig att må lite illa är att erbjudandet med Mastercard hade  lägre årsavgift än VISA-kortet, smart marknadsföring för att folk skall lockas att skaffa fler kreditkort.

Jag frågade även efter fonder som investerar i gruvbolag som sysslar med guldbrytning, vilket bankkvinnan fick ringa deras interna kundtjänst för. Efter några omkopplingar insåg jag att varje person hon kom fram till, tre stycken, (jag skojar inte) nämnde Roburs (Swedbanks egna) råvarufond, vilken visserligen är diversifierad men inte särskilt nischad mot guld. Hade hon föreslagit denna fond för mig så hade detta genererat mer inkomster till Swedbank, även om andra fondförvaltare eventuellt presterar bättre.

”En bank kan inte gå i konkurs i Sverige”

Det roligaste av allt under hela mötet var när vi kom in lite på dagsläget i ekonomin och hon påstod att en bank inte kan gå i konkurs, tack vare statens bankgaranti. Då upplyste jag snällt om Fractional Reserve Banking och förklarade att om kunderna av någon anledning tappar förtroendet för banken så sker en bank run (spararna rusar till banken för att ta ut sitt kapital medan det fortfarande finns kvar), vilket inga banker klarar av. Detta tack vare att täckningskravet är såpass lågt och det samlade utlåningsvärdet är många gånger högre än det totala inlånade kapitalet. Om detta inträffar och staten måste rycka in till räddning, vad sker då med staten? Kika ute i Europa och se hur det är ställt där, eller hur det gått för många banker i USA pga alltför ivrig utlåning… Vårt banksystem är inte bättre än deras, hur gärna man än vill låtsas. Dessutom är jag tveksam att staten agerar ssnabbt om en bank run inträffar, då det i såfall sker över några dagar och inte över månader.

Därmed växte mitt ego ett par kilo när jag insåg att jag kunde mer om hur banksystemet är uppbyggt än en medelålders banktjänsteman. Samtidigt känns det lite skrämmande.

Vad kan man dra för slutsats av detta inlägget? Var påläst när du besöker banken och gå inte på allt de säger! Banktjänstemän är säljare som ska generera inkomster till banken, och de jobbar inte där för att göra dig rik, tvärtom. Använd huvudet och använd det till din egen fördel.